Panikångest

Ni tror att ni är helt normal va! Ni svettas inte, ni har inte andnöd, ni känner inte att världen svävar, ni känner inte att ni snart får en hjärtinfarkt, ni känner er helt som vanligt, ni säger ingentingt till era nära och kära. Ni rusar ut, tokspringer en sträcka, kommer in, svettig och säger gud vad skönt och träna, sen går ni in på toan och försöker att andas…….kan ni andas , kan ni verkligen det?

Mona

 

Djävulina och mina björkar!

Är trött, trött, trött och orkar inte skriva..som vanligt! Men har man klivit upp sex på morgonen och suttit i ett fågeltorn ett par timmar och sen fotat tillsammans med Djävulina hela kvällen så blir man lite seg i kroppen!

Nåja, denna “lilla fan” är inte alls någon ond typ..tvärtom!

Godnatt go`vänner…
Mona//

 

Panikångest!

Fick min första panikångestattack för många år sedan, bodde uppe i Rantajärvi då. Minns så väl att jag satt och såg på tv och mitt i allt så kändes det som att hjärtat skulle hoppa ur mitt bröst, fick svårt att andas och var helt säker på att jag skulle dö. Gick ut och ställde mig på gården i tron att lite frisk luft nog skulle göra allt bra. Stod där och tittade på snöflingorna samtidigt som en knasig overklighetskänsla kom smygande, jag kände mig närvarande men ändå frånvarande! Det hela slutade med att vi åkte in akut och dom tog alla sina tester och konstaterade att det inte var något fel på mig. Nähä, inget fel på mig, bara lite panikångest då!! Har levt med det sedan dess, och det är som att ha en tiger i hälarna! Har väldigt sällan känningar av det numera men lika säkert som Amen i kyrkan så flåsar den mig i nacken när jag minst anar det. Tänk er att ni sitter och pratar med en god vän och plötsligt känner man hur hela världen gungar till, svetten bryter fram och det känns svårt att både andas och prata! Förr hittade jag alltid på någon dålig ursäkt, sa att jag måste gå och bla bla vad jag ljög! Hade en bild igårkväll här på bloggen (som jag tog bort) som jag gjorde bara för att jag just igår hade en sådan där “tok-känsla”. Det är förresten så jag brukar säga till mina nära och kära dom gånger tigern är på besök, ursäkta mig, men jag har lite tok-känslor, går ut och andas en stund!

Finns mycket att skriva om vad gäller panikångest så detta blir inte mina sista rader om ämnet. Ska fixa en tok-bild lite senare till detta inlägg.

Tok-Mona//

 

Demoner

Läste någonstans att vi skapar våra egna demoner och att vi alla en vacker dag kommer att stå där öga mot öga med just våra egna skapelser! Just denna bild gjorde jag till en dikt jag läste för någon dag sedan.

Dikten är skriven av Gabriella Jönsson.

Du strider ensam
mot skapelsen
Du ville inte
skada - bara vada
genom floden
som du skönjde
i hennes skötes
tunga träsk

Drunknade också du?

De`mona //